DVD, 45 minuter, 140:- + frakt. Allt överskott, 100:-/DVD, går till Casa de Dom Inácio.
Howard Toose, Australien, berättar om sin och andra personers healingresa. Denna DVD kom till helt spontant vid ett besök i Abadiânia mars 2010. Tolkning till svenska.

 

Jag åkte till John of God i Brasilien för att först och främst få hjälp med mina ögon. Grå starr, astigmatism, närsynthet samt ljusblindhet.

1:a gången var i juli 2010. Efter den resan märkte jag inget speciellt med ögonen men däremot fick jag hjälp med mycket annat som stod på önskelistan.

2:a gången jag åkte var i mars 2011 och efter den resan märkte jag att något hade hänt med mina ögon. Jag uppsökte optikern för att få nya glasögon. Något stämde inte så hon skickade mig till en ögonläkare och när jag kom dit så ville han skriva ut en remiss för operation av grå starr + att trycket i ögonen var för högt.

Jag tackade nej till remissen för jag hade en 3:dje resa inbokad i januari 2012.

20 mars var jag på återbesök hos ögonläkaren och hör och häpna... det fanns ingen grå starr kvar som var opererbar samt att trycket hade sänkts i vänster öga med 4 enheter och i höger öga med 2 enheter.

Varma hälsningar

Kerstin

 

 

Vill dela med mig av en erfarenhet från min fantastiska resa till Casa de Dom Inácio Abadiânia i april 2012.
Jag fick gå fram till entiteten första gången på onsdagsmorgonen och lämna min lapp med de önskemål om hjälp jag hade och entiteten bestämde osynlig operation kl. 14.00 samma dag. Det kändes både overkligt och pirrigt och ändå var det ju det jag hade hoppats på. En våg av tacksamhet sköljde genom hela mig. Stunden för operationen uppfattade jag som ganska snabb, jag kände på de olika kroppsdelar jag bett om hjälp med som en lätt beröring och visste inte om det var inbillning eller på riktigt, jag ville ju så gärna att det skulle fungera. Efter operationen tog jag mig på lite matta ben med assistenthjälp och paraply mot solen till ”Apoteket” och fick min ört medicin, sedan taxi till pousadan och direkt i säng – jag somnade omedelbart. Skulle nu ligga och sova eller låtsas sova i 24 timmar vara tyst och betrakta mig som på samma sätt som om jag vore opererad på vanligt skolmedicinskt vis.  

 

Till berättelsen hör att jag är opererad för mina besvär på svenskt sjukhus tidigare och vet vad det innebär i konvalescens och smärta. Jag är utbildad inom mitt område i den västerländska skolmedicinen, jag arbetar som distriktssköterska och har erfarenhet från många olika områden inom den svenska sjukvården. Har arbetat med och utbildat mig inom hälso- och sjukvårdsområden som omfattar såväl barn som vuxna både inom somatisk (kroppslig) omvårdnad och psykiatri har ett kritiskt och reflektivt tänkande som sig bör när man arbetar inom vården.
Detta ställde jag i relation till det jag nu genomgick i Abadiânia. Jag vet att jag gjorde allt ”rätt” ur mitt svenska skolmedicinska perspektiv inför en operation med mat och dryck, tog hänsyn till värme och tidsomställning och läste, lyssnade till, bedömde och accepterade och följde de instruktioner som jag fick från vår guide, men uppmärksammade inte att det stod minst 24 timmars vila efter operation.
 

Jag låg och sov, och låtsades sova i 24 timmar, kände mig mörbultad och upplevde som om jag hade fått blåmärken på två av de ställen jag var ”opererad” på och upplevde en sjukdomskänsla, var svag och darrig när jag satte mig upp, darrig på benen när jag gick på toaletten, men hade ingen egentlig smärta. Vi fick av den soppa som serveras som en del i behandlingen under våra 24 timmars vila och det var mycket gott trots att jag inte kände någon egentlig hunger under vilan. Hämtade på torsdagskvällen mat men åt på rummet och var inte då heller hungrig utan ville bara vila, sov sedan hela natten igen.
Nästa dag, fredag morgon skulle vi gå och sitta i current (meditationsrummet)och jag gick matt och på lite vingliga ben till Casan och trodde att det skulle bli bättre under dagen och att det var bra för mig att sitta där och få mer hjälp. Jag kände efter en stund i current att något var fel men kämpade på och trotsade de känslor och signaler som dök upp, svaghetskänsla, illamående, magsmärta i det opererade område i magen och till slut var jag svimfärdig och orkade inte sitta kvar utan påkallade volontärernas uppmärksamhet och fick hjälp till en säng. Jag har dimmiga minnen av vad som hände och det var som om allt var mycket långt bort, jag var nog inte helt avsvimmad men kunde inte med viljekraft röra mig eller prata. Fick hjälp att dricka välsignat vatten och piggnade till så att jag kunde förmedla mig med dem och de hjälpte mig att få tag i min man som i taxi tog mig tillbaka till pousadan och rummet.
 

Magsmärtan tilltog när jag lagt mig i sängen och jag trodde att jag skulle bli tvungen att åka till sjukhus och få hjälp – kände så väl igen smärtan från min svenska operation och mindes hur mycket morfin jag fått i samband med uppvikandet ur narkosen. Min man hjälpte mig och gav mig av det välsignade vattnet och jag märkte att för varje klunk lindrades smärtan en smula men jag hade svårt att svälja då det gjorde mycket ont. Men någonstans förstod jag att jag var tvungen att ta mig samman och försöka dricka och mycket riktigt så lindrades smärtan för varje klunk och när de 500ml nästan var slut hade smärtan klingat av och jag kände en stor lättnad. Men också en enorm respekt för det som hände i min kropp och de energier som jag inte kan se och ta på men som så uppenbart hjälper mig. Jag fick åter en tallrik soppa och efter den så blev allt lugnt i kroppen och även sinnet, ingen smärta och svaghets- och sjukdomskänslan var helt borta. En liten ömhet i två av de opererade områdena kunde jag känna men det var inget som jag ens kunde uppleva som obehagligt. Jag hade helt enkelt gått upp för tidigt och borde ha lyssnat bättre till de signaler min ”nyopererade” kropp gav mig, ställt det i relation till informationen jag fått och frågat Anita mer om vad det innebar, men med min yrkesbakgrund tyckte jag väl att jag hade det mesta klart för mig och hade till synes även en brist på tillit till vad jag skulle gå igenom.
 

Denna brist på tillit var för mig omedveten då jag hade bestämt mig för att åka och prova om jag kunde bli hjälpt. Trodde jag hade en stark tro och var öppen för alla möjligheter och på inget sätt desperat i mitt handlande för att få hjälp. Jag var beslutsam om att göra ett ärligt och medvetet arbete med det som jag kunde komma att få som uppgift och under den tid jag sparat pengar till resan och bearbetat detta, åkt över halva jordklotet och hoppades ”av hela hjärtat” på hjälp så brast jag i det viktigaste jag hade som uppdrag att tro, ha respekt och vara ödmjuk.
 Det var av oförstånd och inte av övermodigt agerande jag gick upp för tidigt och jag vill med min berättelse inte alls skrämmas utan påvisa vilka möjligheter man har och vikten av att lyssna på de föreskrifter och uppmaningar vi får av Entiteterna, Anita och volontärer. De är till för vårt perfekta resultat och tillfrisknande.
 

Med innerlig och uppriktig tacksamhet till Entiteterna, medium Joao, Anita, Peter, volontärer samt all övrig personal på Casa de Dom Inácio.
 

Catharina Tina Johansson
 

 

 

För tre år sedan fick jag problem med min nacke. Jag fick allt mer ont samt svårt att hålla huvudet stilla. Mitt arbete som till stor del utfördes framför en dataskärm blev allt svårare att klara av.
Jag sökte hjälp via hälsocentralen där jag till att börja med hänvisades till sjukgymnast. Trots sjukgymnastiken tilltog mina problem. Därefter träffade jag en läkare som bedömde att min sjukdom sannolikt var torticollis (sned hals) och jag blev remitterad till neurologen på vårt länssjukhus.
Efter tre månaders väntan med tilltagande problem att klara av det vardagliga livet som duschning, matlagning och arbete, ringde jag sjukhuset för att påminna dem om min remiss. Efter det fick jag ganska omgående kallelse till neurologen för att genomgå en undersökning. Efter denna undersökning som bestod av registrering av mina halsmusklers olika spänningar fick jag vänta ytterligare tre månader innan jag för första gången fick träffa en läkare på neurologen. Han redogjorde för resultatet av den undersökning som jag genomgått och bekräftade att jag led av torticollis. Huvudet vred sig av sig självt ca 90 grader åt vänster på grund av felaktiga impulser till mina muskler. Den enda behandling mot sjukdomen var botoxsprutor som skulle injiceras i halsmusklerna för att minska kraften i musklerna. Jag fick min första injektion och for hem i förhoppning om att det skulle minska mina symptom samt att jag snart skulle kunna leva ett värdigt liv. Dessvärre märkte jag inga förbättringar utan problemen blev allt större. Jag fick en kraftig stödkrage som hjälp för att fixera huvudet och samtidigt ge avlastning för musklerna.
Mitt liv tappade allt mer av kvalitet och jag kunde ej längre gå utomhus utan hjälp. För att få någon stimulans tilldelades jag även färdtjänst för att kunna besöka anhöriga.
Efter ytterligare tre månader blev jag åter kallad till läkaren på neurologen som förklarade att den tidigare injektionen var för liten. Jag fick en förnyad och större dos av botox, dessvärre förbyttes förhoppningen om bättring ut mot att jag nu fick svårt att orka få upp huvudet då jag böjde mig framåt. För att äta mat var jag tvungen att ta av stödkragen samtidigt som jag fick hålla huvudet fixerat med den ena handen och sleva i mig maten med den andra. Jag blev även allt mer deprimerad och fick problem att känna av fingrarna och styra benen. När jag tre månader senare åter träffade läkaren för en ytterligare injektion hade han tre blivande neurologläkare med för att demonstrera hur detta enda botemedel skulle injiceras. Jag vägrade då vidare behandling och har sedan dess avsagt mig deras hjälp.

Jag har hela mitt liv varit öppen och sett alternativa läkeformer som möjligheter att finna bra lösningar som komplement eller ersättning för traditionell västerländsk sjukvård. Efter att provat vissa metoder utan resultat kom jag att tänka på boken om John of God på Casan i Abadiânia i Brasilien som jag läst ett par år tidigare. Jag kontaktade Anita och beställde en resa för mig och min sambo till december 2009. Min sambo som är ingenjör och företagare inom miljöbranschen var till en början måttligt road av detta. Hur skulle man kunna bli bra genom att åka till ett U-land när inte den västerländska sjukvården kunde hjälpa sade han. Jag gav honom en bok om John of God och märkte hur hans inställning förändrades och byttes ut mot nyfikenhet och längtan till att vi skulle åka.
När vi kom till Casan var jag inställd på att omedelbart få operation. Så blev det inte utan jag ordinerades ett flertal kristallbad, meditation samt besök vid det helande vattenfallet. Min sambo tyckte det var underligt att jag som hade stora problem inte fick någon operation.  Han pratade med Anita som lugnade honom med att allt var som det skulle och att vi skulle ha tillit.
Nästkommande vecka fick jag min första osynliga operation. Operationen varade i en timme och jag kände hur det opererades i stora delar av min kropp.
Efter operationen blev jag väldigt trött och det var naturligt att följa Anitas förhållningsregler om hur man skulle hålla sig i stillhet och leva med vissa restriktioner under ett antal veckor.
Innan jag for hem var det dags för efterkontroll inför Medium John som meddelade att jag behövde komma tillbaka för fortsatt behandling. Vi for med tillfredställelse hem och hade med oss ett antal burkar örtmedicin som vi ordinerats. Väl hemma kände jag att stora förbättringar inletts samt att jag fått en stor dos av energi som är nödvändig för läkning.
Efter ytterligare en resa sex månader senare som bestod av ytterligare operationer och nya burkar örtmedicin skedde stora förändringar. Jag kunde nu ta av mig stödkragen, åter börja promenera och livet började återvända.
Vid mitt återbesök hos sjukskrivande läkare vid hälsocentralen blev läkaren väldigt imponerad. Vad har du gjort? frågade hon.
Från att varit väldigt dålig hade hennes patient kommit tillbaka och inlett ett återtåg från hennes obotliga sjukdom till att nu vara på väg att åter komma i arbete. Jag har varit läkare i många år sade hon och jag är ödmjuk för jag vet att det finns läkande krafter utöver vad vi inom landstinget kan erbjuda och du är ett levande bevis för detta. Jag fick en kram och en beundrande blick då jag lämnade hennes mottagning.
I november 2010 gick jag tillbaka till arbete på 25 %. I december reste jag för tredje gången till Casan tillsammans med en av Anitas grupper. Denna gång fick jag en operation den första veckan och vid efterkontrollen veckan två blev jag friskförklarad. Jag har nu från 1 januari ökat min arbetstid till 50 % och räknar med att vara åter i full tjänst i februari.

Eftertanke:  Jag vet att Casan har möjlighet att bota svåra sjukdomar. För att ta del av entiteternas helande krafter på Casan i Abadiânia krävs professionell vägledning. Som besökare med behov av läkning är det viktigt att följa de regler som gäller på Casan. Här varvas meditation med olika typer av operationer, kristallbad och helande kost allt för att ge det som varje individ behöver.

Tack Anita för allt som dina resor skänkt mig. Du har förklarat allt det obegripliga och förmedlat det på ett kärleksfullt sätt som stärkt min tillit. 
Med kärlek till alla sökare
Margareta Wallström
 
Om någon sökare vill ha mer av mina upplevelser är ni välkomna att kontakta mig på e-post margareta.wallstrom@hotmail.se 

För 3-4 år sedan började jag att få problem med prostatan. Jag körde då mycket bil i jobbet och det var inga problem så länge jag satt i bilen men när jag stannade bilen och klev ur så trängde det på. I början var det måttligt men med åren blev det värre och det hände att jag kissade på mig ibland. När jag var hemifrån hade jag alltid med mig extra byxor så jag kunde byta när det behövdes. Jag ville också gärna vara i närheten av en toalett för det gick bara inte att hålla emot.
Det är mycket obehagliga saker man råkar ut för när man har prostataproblem.
Speciellt på somrarna var det extra besvärande. Vi är ett gäng som brukar sitta på en uteservering och umgås. Jag fick springa på toaletten flera gånger och hade alltid ett par extra shorts med mig.
På natten vaknade jag, ibland flera gånger, av att jag var kissnödig. När jag klev upp för att gå på toaletten så droppade det på vägen in till toaletten. Det kändes inte men jag såg ju spåren på golvet.
På Casan i Brasilien fick jag hjälp med det här och det har blivit betydligt mycket bättre.
Jag kan kontrollera blåsan på ett helt annat sätt och kissar inte längre på mig. Jag behöver sällan gå upp och kissa på natten så min sömn har blivit lugnare. Socialt känner jag mig mycket tryggare.
Healingen är en fortgående process och jag blir hela tiden bättre.
Till alla män med liknande problem vill jag bara säga: Skäms inte för det här. Det är bättre att man berättar om problemet för sina nära och kära, det är vanligare än du tror.
Jag är evigt tacksam att jag åkte till Casan i Brasilien. Lugnet, stillheten och gemenskapen var väldigt positiv och så hade vi världens bästa guide.
Jag hoppas kunna åka tillbaka.
Bosse
 

 

Det var underbart för mig och mina familj att få komma dit. Det går inte en dag då jag inte tänker på Casan eller har någon form av dialog med Entiteterna. Min förhoppning är att kunna åka dit igen.
Carina

 

Jag behövde hjälp med att stärka mitt självförtroende och hantera min ilska. Jag har haft svårt att stå upp för mig själv har på grund av detta lagrat en massa ilska och frustration inom mig. Jag upplevde hela tiden att människor inte respekterade mig och mina åsikter och min ilska har ibland drabbat oskyldiga personer i min omgivning. Jag har inte vetat hur jag skulle hantera detta och har under åren provat på många olika sätt att komma till rätta med problemet. Det blev med tiden lite bättre men fanns ändå kvar mer eller mindre i olika perioder. Jag har också ofta känt mig ensam och utanför ända sedan barndomen.
När man känner sig så osäker på sig själv blir man lätt väldigt självupptagen eftersom den mesta tiden går åt till att iaktta sig själv för att vara, som man tror, att andra vill att man ska vara.
Jag upplever att jag efter vistelsen på kliniken känner mig säkrare, stabilare och gladare. Jag känner mig också lugnare, har fått lättare att visa vem jag är och kan på ett smidigare sätt hålla min personliga integritet. Detta innebär i förlängningen att jag kan möta andra människor på ett mer naturligt sätt i ömsesidig respekt.

Helen, Sverige

 

 

En god vän till mig, en fantastisk healer och ljusarbetare med en väl utvecklad clairvoajant förmåga, hade försökt att bli gravid under några år. Hon hade även gjort en provrörsbefruktning som misslyckats.
Jag tog med ett foto på henne och hennes man och lämnade fram till João/Entiteten. João sa att de skulle hjälpa dem och jag fick örtmedicin med hem till henne.
Detta skickade hon via e‐post några dagar efter att hon fått hem sin örtmedicin: ”I natt har jag sovit men i förrgår natt var det livat vid fyratiden. Vaknade av att det stod tre ljusgestalter vid sängen. Som gjorda av kristall nästan, otroligt ljusa. De opererade min högra käke, min högra höft, och två organ i mig, vilka vet jag inte. Sedan fick jag dropp genom en kanyl i armen. Vet att namnet på påsen var 6 ‐7 bokstäver och började på Bio… nå´t. Fick till mig att det var någon slags näring/bedövning. Det roliga i kråksången var att varje gång det rann för fort in i armen så smakade det saltvatten i munnen. Jag fick hjälpa till att justera det under deras pågående operation. Sedan vaknade jag med just… saltsmak i munnen. Låg som en uggla, efter de höga energierna, i sängen efter behandlingen. OTROLIGT häftigt i alla fall! Tacksam är man och tackar och bugar till dem."
 Innan man gör en provrörsbefruktning måste kvinnan genomgå hormonbehandlingar som ofta ger svåra biverkningar. Den hormonbehandling hon genomgick före nästa provrörsbefruktning gav i stort sett inga biverkningar alls och de är nu lyckliga föräldrar till en underbar liten son.

 

Matthew fick i början av 2003 svår huvudvärk som bara förvärrades och till slut fanns smärtan där dygnet runt. Han gick till sin läkare som efter noggranna undersökningar konstaterade att han hade en hjärntumör av den mer aggressiva sorten, den var snabbväxande och gick inte att operera. Tumören blockerade flödet för vätskan som cirkulerar runt hjärnan och övertrycket som uppstod orsakade huvudvärken. Varken cellgifter eller strålning hjälpte och det enda läkarna kunde göra var att operera in en shunt som hjälpte till att tömma skallen på vätska så att trycket släppte och därmed huvudvärken.
De bedömde att han hade 12–16 veckor kvar att leva. Matthew var då bara 28 år gammal.
När vi möttes i november 2004 var han på Casa de Dom Inácio för tredje gången, full av tillförsikt efter den senaste undersökningen som visade att tumören hade börjat krympa. Shunten som skötte dräneringen satt fortfarande kvar och skulle få sitta ett tag till. Han hade mött Gessymara och planerade att flytta till Abadiânia.
Matthew följde noggrant alla anvisningar och rekommendationer han fick på kliniken.
– Jag har inte fått någon synlig operation och inte heller många osynliga här på Casan. Entiteterna berättade genom João att min cancer kom sig av en andlig hemsökelse. När jag väl hade förstått det, satt jag i meditationsrummen på Casan så ofta som möjligt och arbetade på att bara ge tillbaka, ge tillbaka, ge tillbaka. När jag till slut, med hjälp av alla entiteter, örtmedicin och välsignat vatten fick rent i mitt energifält kunde min kropp börja läka och jag blev av med min cancer.
Här följer några händelser från Matthews healingresa: En fredag eftermiddag i början av mars 2006 var Matthew i samlingshallen för att hjälpa till där han behövdes.
Medium João inkorporerad kom fram till honom och sa: - Gå och hämta din fru.

Matthew sprang ut och hämtade Gessymara som mycket förvånad och orolig undrade varför. De skyndade sig tillbaka till Medium João/Entiteten som bad Gessymara att gå och hämta en burk örter. När hon kom tillbaka sade han:
- Öppna nu burken mitt barn. Jag kommer varken att röra vid burken eller örterna men kommer ändå att transformera den här burken med örtmedicin till något helt annat än passionsblomma. Jag vill att alla ska se kraften i det här. Örterna kommer att ha biverkningar som han kommer både att  känna och se.

Örtpreparaten från Casa de Dom Inácio är baserade på Passionsblomma och specialdesignas av entiteterna för varje person. De ger i vanliga fall inga biverkningar.
Entiteten tog Gessymara lite avsides och berättad vilka biverkningar Matthew skulle få och hon frågade om hon skulle berätta det för honom.
Entiteten: – Nej, han behöver inte veta detta. Hans medvetna eller omedvetna ska inte ha någon påverkan på det du kommer att se. Ge honom två kapslar nu direkt, en till kvällen och därefter tre per dag tills kuren är slut. Hans andliga arbete är fullbordat och dessa örter kommer att rena hans fysiska system från alla bieffekter de tidigare behandlingarna har gett, speciellt cellgifterna. Lägg sedan märke till hur stark och frisk han blir.
Under tiden Matthew tog örtpreparatet fick han liknande bieffekter han fått när han gick på cellgifter, blev väldigt trött och mådde stundvis mycket dåligt. Några dagar efter att kuren var slut kände han sig friskare än någonsin.

När jag åter mötte honom i Abadiânia i april 2006, fullkomligen strålade han av hälsa och hans hud hade en lyster som man oftast bara ser hos små barn.
 

Så här sammanfattar Matthew sitt liv:
– Första gången jag kom till Casa de Dom Inácio Loyola var i november 2003, bara åtta månader efter att jag blivit diagnostiserad med en obotlig och mycket aggressiv cancer; en icke opererbar, steg fyra, hjärntumör och bedömd att ha ca 10 veckor kvar att leva.
Nu, flera år senare, lever jag ett välsignat cancerfritt liv fyllt av kärlek, ljus, lycka och hälsa.
Matthew Irland, USA

 

 

Mina upplevelser i korthet
Har funderat på mina upplevelser, för att hitta rätt beskrivning och sätta ord på dessa.
En kvinna rekommenderade denna andliga resa för mig. Tänkte på min dotter i första hand som skulle behöva hjälp med sina hälsoproblem. Hon ville göra resan och jag hade samma lust att resa, så blev det.

Sökte information via internt om Casan och ju mer fakta och information jag fick desto mer övertygad blev jag om att resa måste göras.

Man skulle på förhand tänka på vad man ville ha hjälp med. Jag visste inte vad jag behövde hjälp med, kände mig frisk men muskler och leder börjar kännas stela så jag bestämde mig för det.

Jag kom fram till att bästa sättet att få och kunna ta till sig allt av resan var att göra resan helt utan förväntningar.

Förutsättningslöst: ett sätt att kunna ta till sig nya erfarenheter o upplevelser.

Jag ville resa med en känsla av verklig spänning o förväntan... det kändes viktigt att inte låta mig påverkas och sätta mina egna värderingar under denna resa.

 

Det var en fattig del av Brasilien vi skulle resa så det kändes tryggt och säkert att resa med en erfaren guide.

Första dagen på Casan fick jag se en öppen fysisk operation på scenen. Kunde inte tro att detta var sant men det var bara att konstatera faktum och fick då en rysande känsla av att denna plats var mycket speciell. Jag kände en tyst inre extas, jublande hjärta och en viss känsla av overklighet.

När jag kom till samlingshallen kände jag direkt av energierna där, det sög och kröp i huden, hjärtat började slå i extas, samtidigt en  känsla av inre frid och ro. Jag uppfattade det som en bekräftelse av att jag var på rätt plats och att healing fungerar. Slut på alla tvivel om andar och allt som har med andlighet att göra. Det stora lugnet tog över hela min kropp, själen fick sitt, att mirakel sker om man är öppen för det.
1-gångskön: När jag kom in i currenten kände jag hur jag blev skannad från topp till tå. Pirrande känsla i maggropen, nu vet andarna vad jag behöver hjälp med. Jag fick en otrolig, behaglig hetta på mina axlar och axlarna var heta under resten av vistelsen. Bekräftelse igen, underbart, det behövdes för att stärka min tro och känsla för denna plats för en inre resa.

Framför Medium João: Fick en smärre chock, när han ordinerar operation samma dag. Jag är väl inte sjuk. Bara stel i muskler och leder.

Anita informerade om alla rutiner inför operationen, så jag var inte särskilt orolig, snarare en spänd förväntan inför denna otroliga upplevelse. Kunde inte tro att jag skulle få vara med om sådant här men kände fullkomlig tillit inför denna andliga operation.

Overkligt, som fantastiskt efteråt.

Undran om var man opererats, men det är inte så viktigt kommer jag fram till. Det är bara att släppa kontrollen, ha full tillit att allt är till mitt eget bästa.

Där jag låg till sängs efter operationen kände jag efter var jag hade ont eller om jag kunde komma på var jag hade opererats. Var lite öm på magen och nedre delen av ryggen. Sinnet ville vara med på ett hörn för att få svar på något som man inte kunde sätta fingret på men den fick ge med sig. Jag behöver inte ha svar på allt känn bara tillit.

Allt är väl, blev mitt valspråk under denna resa.
Current: Fantastiskt! Jag kände lite bävan inför detta första gången, för jag trodde att jag inte skulle klara av att meditera timmar i sträck men det var underbart att vara i detta rum.

Frid och ro i själen infann sig bara så där utan vidare, hur gick det till?

Jag fick mycket healing under dessa sejourer och känslan av att bli omhändertagen på rätt sätt av andarna i detta rum fyllde mig med frid och lugn.

Det mest otroliga som hände var att varsamma händer gungade min överkropp fram och tillbaka i stolen. En overklig känsla dök upp i hjärnan men jag släppte den och tillät det ske. Det kändes så tryggt och jag fick en innerlig, kärleksfull känsla inom mig.

Casans område är helt underbart att vistas i. Vackert, rent, fin utsikt att njuta av och man kan bara vara med sig själv om man vill. Det känns normalt och rätt, all stress och kontroll bara la ner sig lite i taget.

Samlingshallen: Där fick jag mycket healing. Starka energier i detta rum. Det blev ett behov att vara där så mycket som möjligt.

Vattenfallet: Kändes rent i hela kroppen både invändigt och utvändigt efteråt. Inte ens  efter  en dag vid poolen kan jag känna mig så fullkomligt ren.

 

Jag hade lite svårt att de första dagarna koncentrera mig på mig själv och mina behov för det hände så mycket runt omkring hela tiden. Allt var så annorlunda och spännande. Rutiner som skulle hållas, för mitt eget bästa.

Mirakel sker här! Det bara är så.

Hur jag kommer att gå vidare med dessa upplevelser inom mig vet jag inte ännu, en  månad senare. Jag känner mig mycket mjukare i muskler och leder. Det är skönt, men det är en process på gång så jag får ge mig till tåls och känna tillit till att allt blir till mitt eget bästa. Kommer det att stärka min önskan om att börja utöva taktilmassage och healing mera intensivt... det känns att jag kommer att gripa chanser som kommer på min väg.

Det jag vet är att jag är starkare i min tro på att allt är mycket väl, om man medvetet väljer det.

Det finns mycket mer att berätta om denna resa men det här är det som är de starkaste intrycken hittills.
Önskan att resa dit en gång till finns också.

Ritva, Sverige

 

 

Howard arbetade som chef för ett större telekomföretag när han allvarligt skadade flera diskar i nacken i en olycka i början på 1996.

Så fort han stod upp ökade smärtan till outhärdlighet och det enda han kunde göra var att försöka ligga så stilla som möjligt. Nervsystemet sände konstant smärtsignaler i stort sett i hela kroppen och hans vänstra arm var helt bortdomnad. De mediciner han fick gav lite eller ingen lindring och enligt smärtforskare begår 96 % av patienter med smärta på den nivån självmord för att de inte står ut.

– De första tre åren var mycket frustrerande eftersom jag inte ens kunde läsa på grund av smärtan. Jag orkade inte ha kontakt med människor utanför familjen och blev väldigt isolerad i min kamp för att överleva.

Margaret var tvungen att sluta sitt arbete för att kunna ta hand om Howard. Deras två söner, som när olyckan skedde var 19 och 23 år gamla, hjälpte till så mycket de kunde på alla sätt.

Howard genomgick fyra operationer men fick ingen lindring. Han sökte under tiden olika alternativa behandlingsformer och började så småningom lära sig självhypnos som visade sig vara en användbar teknik.

Varje vecka var han tvungen att göra ett läkarbesök för kontroll och den korta resan dit var mycket plågsam eftersom han efter bara några minuter sittande i en bil fick mycket svåra smärtor.

2001 fick de kontakt med en kvinna i Sydney som erbjöd sig att ta med Howards foto till Casa de Dom Inácio för att be entiteterna att hjälpa honom på distans.

– Så snart jag hade skickat mitt foto började det hända positiva saker i min kropp. När jag sedan fick min örtmedicin blev det ännu tydligare att en förbättring var på gång.

I slutet av 2003 fick Margaret en stroke och blev i stort sett förlamad i hela sin vänstra kroppshalva. Deras yngste son stängde då sitt företag för att ta hand om sina föräldrar som nu inte kunde klara sig på egen hand.

Efter många diskussioner och överväganden beslutade de sig för att göra den långa resan till Casa de Dom Inácio. I maj 2005 reste de dit tillsammans med Howards syster och ytterligare en kvinna. Sönerna visste då inte om de skulle få se sin far igen eftersom hans kropp var i så dåligt skick. Alla hans inre organ hade börjat svikta efter all medicinering och smärta.
De delade upp resan i flera etapper och den första övernattningen var på Nya Zeeland. Därifrån flög de till Santiago, Chile, där de vilade i fyra dygn och därefter Sao Paolo, Brasilien. När de äntligen kom fram till Brasilia, efter en flygförsening på 7½ timme i Sao Paolo, hade Howard dragit på sig en förkylning som snabbt utvecklades till lunginflammation. Han blev så dålig att de inte vågade flytta honom utan han fick vård på hotellet i fem dygn innan de kunde ta honom i ambulans till sjukhus. Både Margaret och Howard fick under de mest kritiska dygnen visioner av en man som gav dem budskapet att han skulle klara sig igenom krisen.
När de kom fram till Abadiânia kände de igen João från sina visioner.

 

Howard: – När vi slutligen kom fram till Abadiânia lades jag in direkt för intensivvård under några dygn. Efter vistelsen på Casan 2005 har jag inte behövt använda mig av rullstol utan kunnat ta mig fram på egen hand och det är en fantastisk känsla.

 

Margaret: – Redan första dagen på Casan fick jag en osynlig operation och ordinationen att jag skulle dricka mycket välsignat vatten. Jag började direkt efter operationen att få tillbaka känseln i mitt ben och kunde sedan gå utan hjälp. Innan vi reste hade jag fått blödningar som inte ville sluta utan bara blev kraftigare. Jag förlorade mycket blod och entiteterna ordinerade mig att dricka så mycket välsignat vatten som möjligt. Blödningarna upphörde under hemresan men började igen när vi kommit hem till Australien.
Så småningom visade det sig att jag hade fått cancer i livmodern och i juli 2006 lades jag in för operation. Under operationen skadades ett stort blodkärl och medan läkaren frågade efter en klämma höll han handen på blodkärlet för att stoppa blödningen och när han sedan lyfte på handen var skadan läkt.
Kirurgen gick en liten runda i rummet och sade högt till sig själv: ‐Det här kan inte hända, det här kan inte hända.
Den cancerform jag hade fått hör till den mer aggressiva sorten men jag behövde varken ta cellgifter eller strålbehandling. Den enda kommentar läkaren hade när han berättade att jag var fri från min cancer var:

– Du har blivit omhändertagen av högre makter.

Jag har också under många år lidit av ett mycket högt blodtryck som det varit svårt att få kontroll på. På grund av den belastning detta innebar på mitt cirkulationssystem var mina njurar väldigt ansträngda och risken fanns att de skulle få svåra skador. Efter mina möten med Medium João och Entiteterna har mitt blodtryck sjunkit konstant och det finns inte längre någon risk för att mina njurar ska ta skada.
När Medium João i maj 2006 besökte Nya Zeeland reste vi dit tillsammans med en grupp för ytterligare behandlingar.

 

Howard: – Vi är nu här för ytterligare behandlingar i tre veckor och blir båda ständigt bättre. Vi har också under våra besök tagit med foton och bett om hjälp för människor som själva av olika anledningar inte har kunnat besöka klinken.

Bland annat har vi tagit med ett foto för en kamrat till en våra söner som led av svår diabetes och på grund av den blivit blind på ena ögat. Han kunde inte längre arbeta eller köra bil och var djupt deprimerad. Vi fick örtmedicin med hem till honom och efter 4 ½ månad kunde han börja arbeta och köra bil igen.

En kvinnlig bekant till vår äldste son hade drabbats av en svår njursjukdom och stod på kö för att få en njurtransplantation. Vi erbjöd oss att ta med hennes foto vid vårt besök förra året och fick örtmedicin och välsignat vatten med hem till henne. Hennes njurar är nu fullt fungerande.

Vi har full tillit till de andliga läkarna, entiteterna, och ska även åka till Nya Zeeland i början av mars nästa år när Medium João är där.
Efter 10 år av outhärdlig smärta har jag fått mitt liv tillbaka och kan inte med ord uttrycka min tacksamhet. Vi ser båda väldigt ljust på framtiden och våra söner har fått sina föräldrar tillbaka. Jag är ännu inte så stark att jag kan börja arbeta men lägger den tid jag orkar på att sprida information om Casan så att fler ska få möjlighet till den fantastiska hjälp som vi har fått.
Margaret och Howard Toose, Australien
 

 

Jag mötte Lya och Ian första gången i början av 2005 vid deras första besök på Casan.
Ian berättar när vi åter möttes i december 2006.
– Min hustru Lya blev i januari 2004 diagnostiserad med skelettcancer och läkarna upptäckte då också en elva centimeter lång cancertumör i hennes vänstra bröst. Den form av cancer hon hade fått var av den mer aggressiva sorten och hade spridit sig i hela hennes skelett. Hon ville inte ta cellgifter eller strålbehandling utan inriktade sig helt på olika alternativa behandlingar.
Efter diagnosen fick vi med jämna mellanrum information om Casan i Brasilien på de mest oväntade sätt men var väldigt tveksamma till att resa dit.
Var det rätt att göra den långa resan och vara så långt ifrån våra barn och vårt första barnbarn under det som mycket väl kunde vara den sista tiden av Lyas liv?
När vi för tredje gången snubblade över information om Casa de Dom Inácio enades vi om att ge det en chans. I mars 2005 reste vi till Abadiânia för en vistelse som visade sig bli fyra månader lång. Lya var då i så dålig kondition att hon var rullstolsbunden och hade konstant mycket svåra smärtor. Första gången hon passerade Medium João inkorporerad sa han:
– Ta tre kristallbehandlingar och kom sedan tillbaka. Jag bokade in dem direkt efter varandra och på eftermiddagen passerade hon Entiteten igen och blev då ordinerad operation och örtmedicin.
Lya och Ian bodde vid sitt första besök på samma pousada som jag gjorde och vi kom att prata en hel del. Lya berättade att hon i meditationsrummet sett klarare på sin situation än någonsin tidigare.
– Jag har insett att jag först och främst måste bestämma mig för om jag vill leva och kämpa mig igenom det här eller om jag helt enkelt ska låta det ha sin gång och avsluta mitt liv.
Efter några dagars vånda tog Lya beslutet att hon skulle kämpa sig igenom det hela och valde livet. Ytterligare tre veckor senare behövde hon inte längre använda rullstolen annat än för längre sträckor och endast i undantagsfall ta sin smärtmedicin. Innan jag reste kunde hon till och med, med hjälp av oss andra, ta sig till det helande vattenfallet.
Ian: – Jag är sedan 20‐årsåldern döv på vänster öra efter en explosion. För tolv år sedan fick jag problem med mitt andra öra och det visade sig att en ven och en artär hade börjat växa ihop. Det sipprade ut blod som bland annat lade sig runt hörselnerven. Enligt läkaren skulle operationen inte innebära några risker men när de gjorde rent runt hörselnerven så skadades den och jag vaknade upp helt döv. Jag kunde inte längre höra min frus och våra barns röster, inte musik och jag kände mig helt avskärmad från livet. Jag lärde mig så småningom att läsa på läpparna men var tvungen att sluta mitt arbete som avdelningschef på en redovisningsbyrå.
När vi första gången kom till Abadiânia var mitt fokus helt inriktat på Lya och det tog någon månad innan jag passerade Medium João för min egen skull. En dag när vi satt i current, efter ytterligare en månad, upptäckte jag plötsligt att jag kunde höra musiken de spelade.
Vi återvände hem efter fyra månader och vår glädje kände inga gränser. Lya var på bättringsvägen och vid en kontroll hos sin läkare fick hon beskedet att cancern såg ut att vara helt inaktiv och att svulsten i hennes bröst börjat krympa. Några månader senare reste Lya tillbaka som guide för en grupp kvinnor däribland vår dotter, dotterdotter och sonhustru. De hade en mycket intressant och givande vistelse och Lya fick tillfälle att visa sin tacksamhet och samtidigt ta fler behandlingar.
Under tiden Lya varit sjuk hade hon inte kunnat träna och röra sig som hon brukade och hade därför gått upp en hel del i vikt. En dag när hon kom ut ur duschen och såg sig själv i spegeln sa hon högt till sig själv:
– Jag önskar att jag aldrig kunde äta mer, någonsin.
Det var vad som hände. Efter någon vecka blev cancern väldigt aggressiv igen och spred sig nu till hennes bukhinna. Cancern och den vätska som bildades tryckte på alla hennes inre organ så hon knappt kunde varken äta eller dricka. Vi hade redan en resa till Abadiânia inplanerad och i början av april 2006 var vi där igen. När Lya då passerade Medium João inkorporerad sade han:
– Kom tillbaka om fyrtio dagar.
Vi hyrde ett litet hus i Abadiânia och jag gjorde vad jag kunde för att Lya skulle få lindring med hjälp av några volontärer från Casan. Efter tre veckor fick vi budskap från Entiteterna att vi måste åka hem och att Lya skulle vända sig till sin läkare i Australien för att ta emot den vård hon kunde erbjudas där.

När vi gick till kliniken för att säga adjö kom Medium João inkorporerad fram och sa: – Vi kommer att hjälpa dig på flygresan hem.
Jag fick bokat en flygresa som bara skulle ta 28 timmar mot vanligen minst två dygn och de drog kostnaderna för biljetterna från mitt kreditkort utan att ens kontrollera om pengarna fanns där. Lya sov i stort sett hela tiden och vid ett stopp där det skulle ske byte av besättning fick vi till och med sitta kvar i planet.

När vi kom hem åkte vi direkt till sjukhuset och Lya fick två omgångar cellgifter. De visade sig inte fungera alls och läkarna kunde inget mer göra för henne. Vi var ändå tvungna att stanna på sjukhuset för att få hjälp att tappa henne på den vätska som snabbt fyllde hennes buk hela tiden och jag sov på en madrass på golvet bredvid hennes säng.
Vi pratade igenom det som fanns kvar att prata om och jag sa till Lya att hon mycket snart måste bestämma om hon ville ha näringsdropp, smärtlindring (som hon trots sin svåra sjukdom ännu inte behövde till läkarnas stora förvåning) och annan livsuppehållande hjälp. Vi bestämde oss för att sova på saken.
Jag hade knutit ett band runt både Lyas och min handled för att hon lätt skulle kunna väcka mig om hon behövde något på natten. Strax efter klockan sex, på morgonen den 16:e maj, vaknande jag av att någon drog i bandet.
Jag tittade upp på Lya, vi såg in i varandras ögon, och så dog hon.

Vår dotter väntade då vårt andra barnbarn och jag stannade hemma tills barnet var fött och familjen kommit till rätta i sina nya rutiner och återvände sedan i oktober till Abadiânia. Jag ville tacka Medium João och entiteterna för att ha skapat den här platsen, att vi fick ytterligare nästan ett och ett halvt år av högkvalitativt liv tillsammans trots att Lyas svåra sjukdom hade gått så långt.

Vi reste en hel del och kunde i stort sett göra det vi önskade tillsammans den sista tiden. Jag är också oändligt tacksam att Lya fick vara smärtfri och slapp de tunga smärtlindrande preparaten så att vi in i det sista kunde prata med varandra och att hon fick hjälp att gå vidare så lätt.
När jag passerade Medium João inkorporerad hade han ett budskap till mig:
– Lya är mycket, mycket, mycket lycklig och känner sig fri. Du ska nu fortsätta att leva ditt eget liv och hon kommer att prata med dig under din vistelse här.
Jag har fått några budskap från Lya på olika sätt och det känns väldigt bra. Jag är otroligt tacksam över att ha fått uppleva en sådan kärlek under 32 år med en så fantastisk kvinna och livskamrat.
När jag nu lämnar Abadiânia efter nyåret är jag full av tillförsikt inför resten av det här livet och jag vet att vi kommer att ses igen.
Ian Shaked, Australien
 

 

 

Res till Brasilien och hitta din själ

Känslan är stark när jag ser den den röda jorden och det gröna landskapet utanför flygplansfönstret. Nu går vi ner för landning i Brasilia för att under några veckor vila och söka efter hälsan på Casa de Dom Inácio i Abadiánia.
 

Underbart är ett ord som inte räcker till riktigt. Vilken färgprakt landet bjuder på. Vilken Lustgård. Gröna papegojor, små kolibri och stora fjärilar. Träd som blommar med röda julrosor och andra träd med jättestora oranga blommor. Fruktträd, grönsaker och dalens vidder av grönt, grönt och grönt så långt ögat når. Värmen är underbart behaglig.

Att blunda är att vara tillgänglig berättar dom på platsen. Jag sitter på altanen och blundar. Lyssnar på nya ljud, människornas olika språk. Portugisiska är så vackert! Musiken som strömmar ut från högtalarna är mjuk och handlar om Maria. Jag försvinner i mig själv.

Energierna känner jag redan av. De strömmar mot mig och fyller mig. Jag ger all tid till mig själv. Jag går sakta på led fram till Joáo, tar hans hand och lämnar fram min lapp. Meditation och kristallbad blev svaret första dagen. Det blev också svaret under hela min vistelse och den bästa ordination jag kunde få.

 

Det var högtidligt att vara klädd i vitt, att dricka heligt vattnet, att tyst sitta i current room. Jag längtar varje dag efter att få sätta mig och meditera, 2 x 2,5 timmar. Rummen är olika så jag väljer att fråga om jag får byta rum och det fick jag. Så skönt, detta är nytt för mig. Vilken känsla av ”befrielse” jag har inte uppnått detta någon gång tidigare. Vi avslutar meditationen med soppa och sedan fortsätter vilan i parken på stora inbjudande bänkar. Jag ligger och sitter om vartannat. Där ser jag solen gå ner och följer fåglarna som tar kväll och ser små ödlor som börjar vakna till liv på verandans pelare. Syrsor och cikador tar över natten.

Allt är så nära här, himlen, månen och stjärnorna. Molnen är vita och höga, färgrika och skira. Regnet kommer snabbt och det åskar med full kraft.

Vattenfallet är starkt och våldsamt första gången. Sedan är jag avspänd och mer mottaglig och det känns som healing att stå där.

Pousadan Ingrid erbjuder allt gott. Färsk frukt och färska grönsaker till maten morgon, middag och kväll. En härlig familj som gav känslan av att vara trygg och omhändertagen.

Här vill jag vara, här hittade jag min själ igen. Här satt jag tyst med slutna ögon och kände mitt hjärta arbeta för mig och för mitt liv.
Tack Anita för din bok som gjorde att jag reste till Brasilien med dig.

Birgitta M, Sverige

 

 

 

 

Tillbaka

Casa de Dom Inácio

 

Resor till Casan med av kliniken godkänd guide

 

Föredrag

Center i Sverige

Nytt från Casan

Berättelser från Casan

Kristallterapi med kristallbädd från Casan

 

Kristallbäddar i Sverige

 

Böcker och boktips

 

Kontakt & om Anita

 

In English

 

Länkar